Idag siktade Bagely på högre höjder.
Och jag, jag softar på soffan efter all städning, tvättning marsvinsbur rengöring. Promenad i snöyra som avslut på dagen.
Helt ärligt så var det ett samtal från psykologen ( den bra psykologen) som tröttat ut mig.
Mer bevis på att saker går fel, "folk" behandlar mig fel... jävla pack så känns det just nu. Jag litar inte på någon. Jag litar inte myndigheter och sjukvården.
Inte konstigt att folk blir sjuk... tycker synd om de som inte har min stake, käft och envishet. För tyvärr så är det uppkäftig och jävlig jag/en måste vara för att få ordning på allt som "de" ställer till oreda med. Det som sårar mig.
Jag fick hjälp att inse så rätt jag har haft hela tiden. Något jag visste men det blir än mer påtagligt när någon annan viktig person faktiskt intygar faktan. Trist och fel.. vissa kämpar faktiskt mot ett mål och jag är en av dem.