Vetekudden är min vän....
Har nyss haft lite av grannfejden då grannen spelar så in i helvete, glasen ramlar ur köksskåpen.
Men någon knackade hårt på vedebörandes dörr och samtalade med vederbörande så nu kanske det blir tyst. Jag samtalar inte med snöbollar som är onykter och inte fattar ett skit ändå. Överlåter det till andra som får betalt för det.
![]()
![]()
Onda leder lindras av varm vetekudde.
Den blir en varm vän i soffan. Känns som att sambon jobbar jämt jämt jämt... jag vill också ha ett jobb att åka till, med trevliga arbetskamrater. Less på detta ensamma vilsna livet. Och allt hänger på pengarna... jämt och ständigt dessa pengar. Hade vi ett hus kunde jag bjuda hem folk och umgås. Här finns inte plats och inte utrymme för att leva ut.
Trött på att drömma och längta. Jag är otålig i mångas ögon men om ni bara visste hur tålig jag egentligen är. Sliter med det mesta i mitt liv. Om jag visste nästa steg.
Ska trägen vinna?!