Om ni tittar noga och lever er in så förstår ni kanske varför skogen och naturen är mitt sätt och många andras sätt att hämta energi ifrån.
En fågelfrisyr kanske vore något för mig som är trött på mitt långa hår.
Jag ser djuren som mina vänner...
Jag ser marken som min klippa att stå på...
Jag beundrar djuren inte människan...
En liten fågel kan se stor och ståtlig ut.
Tänk att få vara liten snabb och luden. Älskar att gnaga på kottar och att ha mossan som sin matta.
Det måste vara speciellt.
Eller att vara en liten insekt som ska gå i dvala eller gömma sig i mossan och ruttna trädstammar. Det måste kännas mer än oändligt.
Fränt hur frosten växer fram i skogen vart eftersom solen försvinner...det blir fina gränslinjer.
Bara att kunna förflytta sig några meter kan vara avgörande för överlevnad beroende på vem du är.
Det märks att andra än jag hamnar i en vilande tanke en stund i naturen.
Makten flyger ovanför mitt huvud och jag blir hänförd som alltid. Tappar koncentrationen och missar mitt fotoläge. Jag blir bara lycklig av makten de besitter de stora rovfåglarna eller rättare sagt deras överlevnadsmekanism.
Att få komma så nära varandra stor som liten är en enorm tillit. Vi bygger upp den för vår egen skull och andras glöm aldrig det.