Jag finner det intressant att människor dras till mig. Jag har flera exempel på det.
Som tex. idag på Myrorna när jag kollar tyger och filosoferar då kommer en kvinna fram till mig med två gardiner en i vardera hand.
- Vilken ska jag ta säger kvinna?
En längd är grå och svart och den andra är lila och med lite blommigt mönster.
- Jag tycker den lila säger jag. Jag gillar färg mer.
Hon tittar på mig och så säger hon jag har ju de andra färgerna i mitt rum. Grått och svart.
- Mm just därför ska du välja lila och bryta mönstret med trista färger. In med färg i hemmet.
- Tack! och ett leende får jag till svar och kvinnan betalar de lila gardinerna. Uppenbarligen avgjorde jag hennes val.
När jag en stund senare står och väntar på bussen hem kommer en man fram till mig han snackar engelska och behöver ha hjälp för att hitta Härnösandsbussen.
Vilket jag så klart fixar åt honom.
Det är något med mig och människor. Det finns en dragningskarft tydligen.
Jag ska hjälpa folk med små möjligheter.
Jag manar det står ju massor av folk runt mig men de kommer till just mig.
Jag manar det står ju massor av folk runt mig men de kommer till just mig.
Jag kan göra en 92 årig gammal dam glad och nöjd genom att sitta och prata en hel bussresa och när vi skills åt säger hon
-Hoppas att jag träffar dig på bussen igen. Det blev en sådan trevlig resa.
Det är inget märkvärdig och jag är inte speciell men jag ser ett mönster.
Det är lätt att få kontakt med mig och jag kan hjälpa någon och några jag får leva med det fina " budskapet".