Bilden till hedern hade kunnat varit briljant om det varit mer ljus ute, om mitt objektiv varit skarpare och om jag hade kommit talgoxen lite närmre. Men jag är glad att jag fångade ögonblicket, att jag såg den spegla sig vid vattenytan och min näthinna fick fantisera om att den skulle sitta perfekt om allt stämt. Att kunna få sätta bilden.
Bilderna lutar något men det känns som att jag inte kan rädda bruset och skärpan i vilket fall som helst. Så synd på ett sådant guldläge. Jag har förmedlat en känsla i alla fall...jag hoppas att ni förstår vad jag menar med att "kunna få sätta bilden".