Idag väntas ett möte på Iris Hadar kl 13. börjar min rehabilitering idag.
Jag gruvar mig något hemskt har ångest och tuggar tänder. Jag går inte in med positiv anda som jag hade planerat för det har myndigheterna sabbat för mig ytteligare en gång. Jag är sårad och litar inte på någon överhuvudtaget.
Iris Hadar är till för de som är deppig, de som inte mår bra på långa vägar som jag har förstått det. Där ska jag vara... några veckor och sedan placeras ut på en praktikplats som Iris Hadar har i sitt distrikt. Hoppas de kan se utanför "boxen". Åren med stress och frustation har gått fort och varit för många. Jag känner att nu får det fan räcka.
Jag vill ha ett normalt liv.
![]()
![]()
(Det bulliga vid lårens utsida är något jag måste jobba hårdare på...vill få fastare ridlår.
Men jag har mina knep och ska nog lyckas.)
Ett leende och ingen ser att jag mår skit av allt elände som min familj drabbats av och att min arbetslöshet kväver mig.
Måtte detta ändå föra något gått med sig tack!